Att leva med Trichotillomani

Senaste inläggen

Av Light - 5 februari 2013 14:42

Jamen hejsan hoppsan här tog det minsan ett bra tag innan jag började skriva igen huh


Mycket har hänt och så, sitter dock i skolan just nu så jag tänkte mest bara meddela att jag lever än och börjar antagligen närma mig slutet av min behandling så jag tänkte ta att försöka komma ihåg att uppdatera när jag kommer hem då mina foton på de olika övningarna jag genomfört ligger hemma i kameran. 


Förhoppningsvis glömmer jag inte bort det heller XD




Over and out
//LIght

ANNONS
Av Light - 19 mars 2012 23:10

Det var ett tag sedan jag skrev här.. ett bra tag sen.. heh
Sommaren lider mot sitt slut och jag tvingas göra mig av med latheten och göra mig redo för ett nytt skolår. Yey.


 Vad har man haft för sig då? 
-Födelsedag: Fyllde 18 i Mars, den ni! Det stackars barnet inom mig lider av hur snabbt tiden går. Men åldras måste man ju så.
-Bio: Såg Avengers och The amazing Spiderman på bio, Spiderman var sevärd och Avengers helt ffdhjskf <33
-Picnic: Hade picnic med bro, gött gött
Mitt minne är så dukitgt att jag inte minns vad som hände i skolan innan sommarlovet. XD

--Behandling--

Som rubriken lyder tänkte jag ta upp lite om behandling här dådå.

Fick nämligen lite utbrott då familjen åkte till mormor och hon skulle börja kommentera hur jag saknade ögonfransar och skit och föräldrarna såklart skulle hålla med henne. Skrev därför av mig på facebook med vetskapen att både mamma och pappa kommer se det senare.
Skit samma, bra att få ut det.

Resultatet blev att pappa kollade in på wikipedia och läste mer om vad Trichotillomani verkligen innebär. Blev skitskraj när han kom in i mitt rum och var berädd på en utskällning för inlägget då jag inte direkt använde de vackraste orden ur mitt ordsförråd.
Fick istället veta att pappa tänker boka tid hos vuxenpsyk i stan för att eventuellt starta KBT-behandling (kognitiv beteénde terapi som för det mesta används för att hjälpa de som lider av bland annat OCD)

-

Pappa tog hem ett papper som jag har för mig kallades remiss eller liknande som jag fick lov att fylla i lite personuppgifter och beskriva kort om mitt problem.

Fick långt senare en tid hos en man vid namn Andras, ett namn jag tyckte var lite lustigt. Min humor är lite udda ibland. 

Jag var jättenervös i väntrummet med rädslan av att jag skulle säga fel saker eller att han inte skulle bedömma mitt fall tillräckligt allvarligt för att fortsätta behandla.

Fick svara på frågor om bland annat ifall någon i släkten lider/lidit av psykiska störningar och bad mig beskriva mina symptom och hur länge jag hållt på etc.

Tydligen var jag hans andra fall någonsin med Trich. Så vanligt var det där jag bor minsann. 

Blev nervös igen då han pratade om hur denne patient hade det och jag snabbt märkte att jag inte var i närheten av dennes problem.

Fick dock veta att han skulle leta upp möjliga KBT-behandlingar åt mig och skulle göra av sig så fort han hittat något.


Det tar tid. Lång tid innan jag får ett brev om saken. Det visade sig att det fanns en kvinna som kunde hjälpa mig i stan jag besökte Andras i. Alldeles i närheten av skolan.

Fick tid och datum och en nervös väntan började.

Denna väntan förlångdes dock då klassen skulle iväg på ett antal viktiga föreläsningar den dagen. Kände därför att jag ville fokusera på föreläsningarna som jag antagligen inte skulle få chans att höra om senare.

Mamma ringde därför återbud och återigen började den långa väntan på en ny tyd.


Tillslut ringer de på mobilen och berättar att jag fått en ny tid.

Jag är fylld av lycka, förväntan och nervositet.

Jag får lov att vänta några veckor innan dagen är kommen.

Satt och skakade och darrade av nervositet i väntrummet innan jag äntligen ropas upp. Var skitnervös då hon inte hade kommit och ropat upp mig 10 minuter efter min egentliga tid. Men hon hade bara blivigt lite sen.


Jag var orolig att Ingrid skulle antingen ogilla mig eller ogillas av mig. Men hon var snäll och lät mig tala till punkt och lät mig själv byta ämne om jag ville.

Vi pratade mest om vem jag är. Hon vill lära känna mig innan vi tar tag i själva behandligen.

Fick prata om vad jag gillar att göra och sånt där man normalt sätt brukar prata om.

Samtalet gick sedan vidare till mina symptom, hur länge det har hållit på, vad exakt jag gör osv.


Jag förstod att hon skulle reagera och vilja utveckla ett längre samtal när jag skulle prata om min familj.

Jag hade inte tagit upp det med Andras, jag vet inte riktigt varför. Det kom liksom inte ut just då. Men den här gången berättade jag om min lillebror som omkom i en drunkningsolycka för 6 år sedan.

Det var deffenitivt något hon ville gå vidare med, så nästa veckas möte handlade enbart om detta.

Jag fick instruktioner att gå dit varje onsdag klockan 11 för en timmes möte.


Vi har mestadels pratat om vem jag är, vad jag gillar att göra, brorsan, kompisar, vad jag har gjort under veckan.

Själva behandligen har vi inte nått ännu, det kommer vi antagligen börja med nu till veckan då hon är tillbaka från semestern.

Funderar på att kanske försöka se om inte den härigna medicineringen de rekommenderar kanske funkar. Vi får se.


Klockan är 02:21 så man kanska ska avsluta det hela nu.


Hej mors


Over and out
//Light

ANNONS
Av Light - 9 januari 2012 18:57

Idag är det den 9 Januari, denna dag kommer alltid stå mig varmt om hjärtat.

Idag är det exakt ett år sedan jag blev medveten om min Trichotillomani.
Ett år sedan jag lärde mig att det jag gör är normalt.
Ett år sedan jag fick veta att jag inte är ensam.
Ett år sedan jag fick veta något nytt om mig själv.
Ett år sedan jag började lära känna mig själv på ett nytt sätt.
Ett år sedan jag äntligen kunde börja min långa resa i jakt på att acceptera mig själv för den jag är.
Jag har fått en mycket bättre relation med mig själv.
Jag har lärt mig att ta för mig mer.
Jag har lärt mig att acceptera att det jag gör är något jag inte kan kontrollera.
Jag har lärt mig hantera mitt beteende bättre.
Jag har lärt mig att jag inte alls är sådär 'äcklig' och 'onormal' som jag trodde.
Jag är inget missfoster.
Jag är bara jag.
Det här året har betytt så mycket för mig, jag har lärt känna mig själv och lärt mig acceptera mina brister.
Jag har lärt känna sidor av mig själv jag inte visste fanns.
Jag har kunnat se mig i spegeln och faktiskt kunnat se förbi fläckarna på hjässan.
Kunnat se förbi saknaden av ögonbryn.
Kunnat se förbi saknaden av ögonfransar.
Och känt mig vacker.
       ~         
      2011                             2012  
Av Light - 3 januari 2012 21:22

2011 är över, det är nu ett nytt år med nya möjligheter gott folk.

I år var första gången jag inte fireade- men hur stavar jag egentligen? XD

I år var första gången jag inte firade med familjen, istället valde jag att åka till "Mah bro" Eruu i Segersta för lite efterlängtad Bromance som min gode vän Near hakade på. För att minska förvirring kan jag väl tillägga att Eruu och Near är smeknamn vilket antagligen var ganska uppenbart men endå. Av de vänner jag umgås med dagligen är det knappt en enda av dem som jag faktiskt kallar vid namn.

Och ja, jag använder väldigt konstiga ord, jag borde allvarligt talat tilldelas ett lexikon ibland XD


Nyårsafton blev därför fylld av stoj och stök. Vi råkar vara "duktiga" 17-åringar och drack därför energi-dricka och läsk eftersom vi följer lagar och sånt så ingen alkohol för oss inte. Vi måste ha spenderat nästan 4 timmar åt att dansa runt i hennes stuga till gamla låtar från hits 4 kids för allmän nostalgis skull. Någon tyckte att det var en bra ide att klä ut sig så plötsligt står vi där: En kavaj-klädd gentlemanna-brat, en greese-kopierad-70-tals inspirerad tjej och så en spinkig liten fjortis med fondation över läpparna (jag) och dansar runt som om livet hängde på det.


Jag älskar att det är så lätt att bara släppa alla förväntningar och bara bete sig hur jävla pinsamt man vill när man är bland sina vänner för mig. Kvällen var underbar och jag kände mig så fri och allmänt lycklig.

Under flera timmar rörde jag inte ett ända hårstrå..



Självklart gällde detta inte hela stunden jag stannade där. Vi blev kvar där i 4 dagar och ett flertal gånger letade handen sig upp till mina ögonfronsar och ögonbryn. Men i princip varje gång fanns 'Near' där och sa åt mig att låta bli och ta ner handen.

En del av mig skriker, vafan det är ju ändå mitt beslut vad jag gör med mina händer?!

Men en annan del av mig är tacksam, det är ju trots allt någonting jag hatar mig fjälv för att jag gör och hon gör bara vad hon kan för att få mig att slippa se mig i spegeln fylld med hat ich ånger.


Det är komplicerat heöt enkelt



Hoppas iallafall att alla har haft ett härligt nyår, härlig juafton för den delen må jag säga.




Over and out

//Light

Av Light - 7 december 2011 15:23

Tjolahoppsan hejmorsning och lite sånt


Tänkte dela med mig av lite sidor jag är medlem på här dådå.

DeviantArt: http://w-i-s-s-l-e-r.deviantart.com/

 Jag tecknar hela tiden, här finns det flesta jag skapar

Sheezyart:  http://wissler.sheezyart.com/

 En annan tecknar-sida-galleri-grej med mindre bilder, de som jag är lite mer stolt över I guess

Teckna.ning: http://teckna.ning.com/profile/Wissler

 Nämen, ännu en tecknar-sida. Bara för att den är svensk. Pff

Smackjeeves: http://www.smackjeeves.com/profile.php?id=80142

 Här kan man läsa mina webbcomics som typ aldrig uppdateras för att jag stöter på förhinder hela tiden. VARNING: Innehåller homosexualitet/yaoi/bl/bögar/you name it

Tegak E: http://tewi.us/tegaki/uentries.php?u=42898

 En till tecknar-sida, denna tecknar jag dock online på så bilderna är ganska annorlunda.

Fanfiction: http://www.fanfiction.net/u/3034351/Wissler

 Här skriver jag fanfics, a.k.a berättelser från andra serier. Blir väl mest Fairly Odd Parents för att jag är så beroende.

Youtube: http://www.youtube.com/user/AwkwardOpinion?feature=mhee

 Korv

Facebook: http://www.facebook.com/profile.php?id=100001181445039&sk=wall

 Ja

Formspring: http://www.formspring.me/Wissler
Här kan ni ställa vilken fråga ni vill till mig.

Kamrat: http://www.kamrat.com/?usr=emmany

 Ja, jag har Kamrat också

Dayviews/bilddagboken: http://dayviews.com/lighto-kun/

 Återigen ett uppenbart namn. Laddar upp bilder jag ritat/tagit och skriver vad jag gjort under dagen.

Kommet väl på fler allt eftersom, planerar bland annat att skaffa mangabullet.


Tänk att jag alltid bloggar när jag sitter i skolan och ska arbeta XD



Over and out
//Light

Av Light - 1 december 2011 08:38

Idag tänkte jag bara skriva lite vad som nu än faller mig in. Kan väl börja med en bild av mig dådå.

Jag har fått bättre självförtroende i och med att jag började i gymnasiet men bilder blir fortfarande redigerade. Dock beror det väl mest på att jag tycker om att redigera så XD
Egentligen är min hud extremt misskött och jag beskriver mig alltid som "en spinkig liten finnig tonåring" så ja.. Ser därför inte alls ut sådär i verkligheten men aja nu vill jag redigera så då redigerar jag.


När jag redigerar bilderna på det där sättet så att huden blir såpass blek att finnarna försvinner så fylls jag med den där känslan av att "jamen jag passar ju nästan utan ögonfransar ibland ju" och att "det ser ju inte alltid så fail ut endå.." Men jag skulle allra helst vilja ha tillbaka ögonfransarna igen.



Jag är ganska stressad just nu eftersom vi ska flytta igen. Huset i Ljusne blev aldrig sålt och skulderna bara stiger så i helgen blir jag en jävla Ljusnebo igen.. Inget illa ment ifall ni bor där.

Skulle egentligen ha flyttat i Februari men mina föräldrar råkade glömma att berätta för mig att de ändrade sig så jag har bara haft en vecka på mig att packa, tjoho..

Och återigen lyckas mamma sänka mitt humör genom att konstatera att jag börjar få en kal fläck på hjässan och sedan fråga varför jag gör så.. Jag orkar inte ens förklara för henne om min TTM längre.


Jag gillar godis.


Jag har börjat rita mer större projekt nuförtiden. Istället för bara en bild på två timmar  så blir det kanske 12 personer i samma bild som jag jobbar med i flera dagar. Det tar sin tid men jag måste erkänna att jag älskar den där känslan av stolthet när man ser på bilden och kan tänka "det där har jag gjort med mina egna händer, ingen annan. Bara jag". Jag älskar den känslan.

Dessutom har jag lagt märke till hur mycket min stil har förändrats det senaste året.

  Bilden föreställer en karaktär vid namn Chowder från en tecknad tv-serie med samma namn. Bilden till vänster är ritad i  Juni 2010 och bilden till höger ritades nu i November 2011. Det är ioförsig nästan 2 års skillnad men jag räknar det endå som ett års skillnad. Dock kan jag fortfarande inte få till hans hatt XD



Jag har arbetat i veckor med mitt sega windows moviemaker åt att göra en speciell video om mig själv och min utveckling genom åren. Detta har varit väldigt underhållande och jag är väldigt nöjd med resultatet.


Jamen det var väl allt jag hade att säga för idag, sitter i skolan och måste väl antagligen fortsätta med mitt arbete



Over and out
//Light


Av Light - 26 november 2011 15:49

Efter fem underbara dagar i London med klassen sitter jag åter på tåget igen.

Jag lutar mig tillbaka och bara tar det lugnt innan jag kan höra deras röster närma sig. De där kvinnorna som alltid sitter vid samma tågvagn som mig. Den där kvinnan som pratar nonstop, och den där kvinnan med håret..

Måste dom sitta vid mig hela tiden? Dom gör alltid så. Alltid! 

Är jag en hycklare för att jag tänker såhär? Jag sitter ju trots allt själv vid samma plats i tåget varje dag, jag kan ju bara flytta mig. Är det kanske stolthet? Jag var ju här först. 

Det är ju nästan otroligt hur mycket de stör mig trots att de aldrig har gjort mig något.

Man jag klarar inte av henne, kvinnan med håret..


Hon sätter sig ner och det kliar i hela hårbotten. Nej nej nej nej nej nej nej.

Hon gäspar och drar fingrarna genom håret för att rätta till det. Det där äckligt långa håret.

Fan fan fan.

Det kliar som nå in i helvete.

Hur klarar hon av det??

Hur kan hon inte sitta och slita i det?

Hur kan hon inte dra i det?

Hur kan hon dra fingrarna igenom det där håret utan att rycka några hårstrån?!
Det går inte!
Jag förstår inte! 


Dra inte, dra inte, dra inte!

Det är folk omkring dig, det sitter för fasiken en liten tjej mitt framför dig! DRA INTE!

Fingrarna knytar sig och skrapar i benen gång på gång. Tänk på något annat.

Jag orkar inte med det här längre.

Jag orkar inte.

Av Light - 7 november 2011 20:59

Frihet

Jag har försovit mig igen, min frukost blir därför en bit sockerkaka.
På tåget sover jag utan att drömma, det är en fridfull känsla.
Den underbara känslan av att vara för mig själv och inte tänka på annat än vad jag själv vill och tycker om överöser mig när jag går på den där stigen mellan tågstationen och skolan som ingen annan tar på morgonen. 
Ingen går bakom mig och luften fylls av mina ord och fantasier. En ny karaktär presenteras, en ny serie förklaras, saker jag ska göra rabblas upp. 
Ja, jag pratar högt med mig själv. Jag är konstig, jag vet.
Klockan är 07:22 och jag leker lite vid datorerna i väntan på att klockan ska bli 10:00 så att skolan börjar. Jag är alltid här först, inte ens lärarna är här när jag kommer. De enda som redan är här är städerskorna.
På samhällskunskapen sitter jag ensam, Near är inte i skolan.
Jag lägger inte märke till det först men jag säger faktiskt saker högt. Jag ställer frågor, kommer med förslag, häver ur mig ett och annat skämt ibland.
Är det såhär det känns att "ta plats" i klassrummet?
Det är faktiskt inte så dumt.
På ljudlektionen ska vi arbeta i grupper. Det är nu jag ska tänka "Nej nej nej, jag vill inte. Skjut mig någon" men det gör jag inte. Istället formar min röst ännu en skämtsam kommentar. Det känns så obekant, är det verkligen jag som talar?
Vi är två grupper, det är 6 personer i min grupp, vår uppgift är att spela in ljud utomhus. Normalt sätt står jag helst vid sidan av och bara bevakar när de andra gör uppgiften, ansvaret gör det bara tungt för mig men inte idag. Idag tar jag initiativ, jag kommer med förslag och de skrattar i takt med mig.
Är det såhär det känns att vara "en i gänget"?
Det är ingen dum känsla inte.

Jag pratar med mina klasskamrater, de personer som jag normalt sätt inte ens vågar säga hej åt på morgonen. 
Plötsligt är det som om de alltid har varit mina vänner, som om vi hänger jämt och ständigt. 
Som om vi alltid varit ett enda stort gäng allihop och jag vågar göra mig hörd ibland dem.
Sen när blev jag såhär utåtriktad?
Tänk vad lite som krävs för att förändra någon ibland.
Praktikveckorna gjorde att halva klassen var i skolan, jag tillhörde den halvan. Till en början satt jag tillbakadragen och njöt av uppgifter jag fick arbeta med själv. Och så sätter sig Emellie bredvid mig på morgonen och hälsar.
Måhända kan det bero på att det bara är jag här men jag vill inte förstöra den här chansen utan gör allt i min väg för att hålla konversationen vid liv.
Där kommer Kevin och jag förväntar mig att hon ska följa med honom ner till datorerna och jag blir ensam kvar igen.
Tänk att man kan bli så glad av att någon sätter sig ner vid ens bord.

Jag har så länge velat bli inbjuden, velat bli insläppt, bli en del av dem, en del av klassen. Att ens våga ta mod till mig och fråga vad det är för lunch rakt ut i klassrummet har varit en omöjlighet för mig.
Jag har aldrig vågat knacka på dörren, jag har står utanför och hoppats på att dörren snart ska öppnas, att de ska märka mig. 
Nu är det slut, jag är trött på att vänta. Jag är redo att ta steget och knacka på dörren, redo att banka tills knogarna blöder.
Jag vågar saker jag aldrig vågat tidigare, jag ställer frågor, jag skämtar, jag skrattar med dem och försöker delta i deras aktiviteter. Jag kan vara lite mer som mig själv.
Världen har förflyttats från mina axlar ner till mina fötter och jag kan blicka ut över den med ett leende på läpparna.
Är detta en vändpunkt i mitt självförtroende-lösa liv?

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Omröstning

Har du hört talas om Trichotillomani förr?
 Ja
 Nej
 Vad är det?

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2013
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Att leva med Trichotillomani med Blogkeen
Följ Att leva med Trichotillomani med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se