Såå, hur går det med min Trichotillomani?

Det går helt åt helvete med alltihop!

Jag drar när jag är:
avslappnad
lugn
glad
sur
ledsen
orolig
nervös
upprymd
stressad
trött
pigg
depp
flum
när jag läser
när jag ser på film
när jag lyssnar på musik
när jag arbetar
när jag tar det lugnt
när jag är ensam
när jag är med mina vänner
i mitt rum
i hemmet
i skolan
på bussen
på tåget
på tågstationen

Det faktum att jag drar på offentliga platser är skrämmande nog.

                 Här är ett smakprov på vad jag har lyckats med idag:

Nästan halva ögonbrynet saknas, det är dessutom betydligt mycket smalare/tunnare än det andra, man kan se det från ett skrämmand elångt avständ, ögonfransarna är helt borta och om det fortsätter kommer jag få en ny kal fläck på hjässan.

Jag börjar tvivla på om jag kan klara det här själv.. Fortsätter det såhär söker jag upp läkare för medicin eller terapi

Over and out
//Light