Dags för goda och dåliga nyheter.

God nyhet:

Jag har klarat av det jag trodde för mig var fysiskt omöjligt. Under en period bestående av 8 dagar klarade jag av att inte dra loss ett hårstrå från kroppen.

Jag har nog aldrig varit så stolt över mig själv tidigare.

Veckan var mentalt påfrestande. Jag fick för första gången verkligen känna av själva "Begäret" av att rycka ett hårstrå. Tidigare var det bara impulser, det var först när jag inte fick längre som jag kände av det.

"Snart är veckan över, snart kan jag börja dra igen"

Ju längre in på veckan jag kom desta starkare längtan kände jag över att få dra loss ett hårstrå igen.

"Lite till, sen ryker ni allihop. Just det där hårstrået. Jag längtar"

Dessa tankar fick mig att skämmas. Jag hittade en del av mig själv jag helst begraver levande. Det var som om jag såg det som en räddning att få börja rycka hårstrån igen. Som om jag inte kunde slappna av innan jag fick rycka loss åtminstånde 3 stycken.

"Bara ett enda, det gör väl inget?"

-------

Desvärre tog tiden slut och jag kunde inte hejda mig. Jag hade precis skrivit klart ett skolarbete och såg på tv för att slappna av och då hände det. Jag ryckte loss några hårstrån från mitt vänstra ögonbryn.

Ni anar inte hur blandade känslor jag fick.

Jag kände mig lättad över att få dra loss dem, men samtidigt besvikelse över att jag inte klarade mig längre en så.

-------

Dålig nyhet:

Ja, som sagt började jag dra igen. Till en början gick det faktiskt ganska bra men nu börjar jag komma in på gamla vanor igen. Förutom en viss del av huvudet har jag haft en kal fläck vid pannan där håret börjar vilket jag nyú börjat dra igen och där finns nu en liten fläck som är ungefär lika stort som pekfingertoppen.

Fan.

Lyckligtvis har jag luggen att täcka för med men jag vet fortfarande att den är där.

Jag började också få tillbaka mina ögonfransar då jag undvikit mina ögon hela veckan, nu är det kala fläckar igen så hoppet om ögonfransar får vänta ytterligare några veckor eller månader.

------

En annan nyhet:

Idag är det den 1 Mars, det betyder att jag fyller 17 om två dagar. Fan vad tden går fort. Känns som om det var nyss man satt därhemma och såg på Sailor Moon som en liten 9 åring och utbrast:
"VAH?? Är Sailor Moon bara 14? Hon ser ju jättegammal ut! Typ 17! Minst!!"

Och snart är man där..ehe här blir man gammal minsan

-------

Löfte:

Jag lovar att under min 17 årsdag inte rycka ett hårstrå över huvud taget.