Hej.:) Tack för att du tar upp det här ämnet.Det är viktigt att minska skammen o prata om det istället. När jag va yngre trodde jag va ensammast om det i hela världen o det fanns ingen info o få tag på som nu....kände mej som ett freak varje dag. I 9an skrev jag ett arbete om det o redovisade inför klassen. Efter det pratade inte många med mej kan jag säga...men jag inser idag att det va sjukt modigt gjort...precis som du gör.:)
Jag är en tjej på 30 år som lidit av trichotillomani sen jag va 10 år. Har i vuxen ålder nu förstått att det här beteende fungerar som självmedicinering i stunder av oro,ångest o stress kan man väl säga,men även när jag sitter still o känner sej allmänt rastlös.
Smärtan när man drar bort hår stimulerar ju belöningscentrum precis som en drog som man dessutom blir beroende av så då är det ju inte så konstigt att det är så svårt o sluta + att det är tvångsmässigt....mycket o hantera. Rycker mest från ansiktet nu för tiden men ryckte från huvudet när ja va mindre.Har provat hypnos, yoga o kognitiv beetendeterapi för o lindra begäret o det har fungerat i perioder för mej...bara tre tips så. Satt o nickade igenkännande när jag läste dina inlägg förut...häftig känsla när någon annan sitter o beskriver precis det man känner själv. Lycka till med allt! Styrkekram