Idag är det exakt ett år sedan jag blev medveten om min Trichotillomani.

Ett år sedan jag lärde mig att det jag gör är normalt.

Ett år sedan jag fick veta att jag inte är ensam.

Ett år sedan jag fick veta något nytt om mig själv.

Ett år sedan jag började lära känna mig själv på ett nytt sätt.

Ett år sedan jag äntligen kunde börja min långa resa i jakt på att acceptera mig själv för den jag är.

Det här året har betytt så mycket för mig, jag har lärt känna mig själv och lärt mig acceptera mina brister.

Jag har lärt känna sidor av mig själv jag inte visste fanns.

Jag har kunnat se mig i spegeln och faktiskt kunnat se förbi fläckarna på hjässan.

Kunnat se förbi saknaden av ögonbryn.

Kunnat se förbi saknaden av ögonfransar.

Och känt mig vacker.

       ~